På spåret..

Solen skiner och himlen är blå.. Strömmen är slut längs järnvägen kring Helsingborg och livet blir för många kaotiskt.. i Malmö väntar tandläkaren förgäves på Måns från Teckomatorp och damen i den lila skinnjackan ser ut att ha oerhört högt blodtryck. Jag hatar det jävla SJ säger ynglingen bredvid mig. Alltid likadant.
Att vi ska åka med Skånetrafiken, Swebus eller Arriva eller nåt kvittar ju. Hata SJ allihopa. Högtalarna skorrar när man meddelar att Åstorp och Landskrona såväl som Malmö och Lund vackert får ligga där de ligger och vänta på vår ankomst. Hur ska det gå? Kommer dessa kommuner att överleva? Kommer vi att överleva? Så långt hemifrån och ingen mat. I Ramlösa.. men nån dricka finns här inte... HIF flaggor på bussen- som inte kör vårt håll.

Kanelbullens dag.. jo man tackar det multinationella företaget som alldeles oförenat med kostnad för mig-särskilt utvald- som överlämnat en kanelbulle .. då ..innan strömmen tog slut i Helsingborg.
Den är lite torr, men vad ska man göra när man lidit skeppsbrott på Ramlösa station? Ett sånt öde. Och förresten hur ska vi alla få plats på deteventuellatåget? Hujeda mig så svårt vi har det. Under tiden skiner solen så förargligt på oss där vi står med torra fötter och kanelbullar. I högtalaren knastrar det till och en suddiluddig röst meddelar att på spår 2 .. där ska det hända.. tåget kommer och räddar oss från vårt olycksaliga öde. När tåget saktar in på spår 2 blir perrongen varm och rosa. Blodtrycket sjunker och en Malmötandläkare kanske får glädjen att träffa en Måns från Teckomatorp. Och jo... Visst blev kanelbullen lixom alldeles otorr! Håll i dig Landskrona. nu kommer jag hem.. Saknat mig?