Kulturnatt

Kulturnatt

Och stan var faktiskt på fötterna. Seglarens afterworkbuffé var vår utgångspunkt. Mange Tack dök upp just när vi skulle lämna men förhoppningsvis var det trevligt för de som var kvar. På biblioteket fyndade jag böcker medan någon framförde en helt ok version av Ångbåtsblues. Fortsatte planenligt till bokhandeln för att köpa ”hål i huvet´”

Väl innanför dörren blev jag nästan attackerad av en långt ifrån ödmjuk författare som berättade att alla älskade hennes böcker och alla ville alltid köpa hela serien och en kvinna sträckläste den så att hennes man efter flera timmars störd nattsömn önskade skilsmässa men hon fortsatte läsa och folk kallade henne,författaren, landskapets Astrid Lindgren och ville jag inte ha en ”dedikation”...

What an honor! Hon ville alltså skriva kram till Ursula från författaren .. Vi som aldrig setts och i boken jag inte ens visste om jag ville ha.. på något j-la sätt gick jag därifrån med en bok om häxor, dock utan dedikation.. man har ju sina gränser..
Den fantastiska boken verkar ... få ligga ett tag tills min irritation över den dryga varelsen, lagt sig.

Hittade sedan den bok jag kommit för att köpa. Utan krusiduller tog jag den till kassan för att betala .. . Ojdå skulle jag verkligen inte ha den signerad.. Författaren skulle ju komma. -Fast jo , boken var nog lika bra ändå..
Jag fick min osignerade bok , och bidrog därmed också till att stödja Aluma, - bara en sån sak! God människa, den där författaren med det randiga hjärtat. Och inte ville jag ha den bilden förstörd om han skulle visa sig vara någon med inslag av iamthegreatauthorandaboveyou- bacillen. Min instinkt säger visserligenatt så inte är fallet men en del bilder vill man inte utsätta för risker..

En gång skrev jag om goda människor del 1, The Torkild, (Min lista riktar in sig bara på VärldenoVerkligheten , Landskrona-som jag ser den )
Bilden har flagnat och han är inte längre högt på min lista. Jag är säker på att intentionerna fortfarande kan vara goda, men ibland lyser det liksom igenom något som ..inte känns gott..

Min nya listetta är istället Lee Baxter. En människa som hånats och bespottats av en emellanåt ganska inskränkt eller åtminstone insiktslös Landskronapublik. Trots det ger han alltid 110, ställer upp för klubb och lag och hjälper, i det tysta, fotbollsintresserade pojkar och flickor i Sydafrika genom att skicka dem träningskläder och annat de kan behöva. Förmodligen gör han mycket annat också men eftersom vi inte känner varandra kan jag bara skriva det jag tror mig veta..

Och boken då.. Den med ljuset.. Jodå, den är läst.. Den var värd varje krona och några till. Köp den!
Solnedgången kan vänta, Jonte Sten ...eller hur?