onsdag 22 oktober 2008

jag har varken ätit svamp..irie man...


Och gnetkläckaren var lila..liksom handbeklädnaden och såna där strumpskaft som kunde ses i fame i’m gonna live forever…
Men inte gjorde de det… famearna..
forever är ,ska man veta ,en ganska lång period som beroende på utgångsläge kan omfatta de mest skiftande epoker…… trias jura krita och lokaliseras till annelöv likaväl som till kreta. Ett vidsträckt evinnerligt men ändå relativt begrepp. Lila.. ..inte bara lila i största allmänhet. Nej den specifika nyansen saknade förankring i såväl syrén som plommon, aubergin och gredelin..
lika svårnyanserad som oförglömlig
Gnetkläckaren som i vardagligt tal också skulle passera som mössa - möjlig att kombinera med shoppingkasse- inte basker bahytt eller keps och inte hundan skulle den passerat i reggaekretsar trots att influenser kanske kunde anas.
Rymlig till sin karaktär
..inte bara lus och gnetter
Utan kanske också små hus och getter
kunde hysas där..
Inte sågs vi länge .. lila och jag.. ett kort möte i en hiss, utan mellanlandning, direkt till plan 5 men intryck gjorde ..lila .
Av människan bakom såg jag inte ett dyft.
Blott en vemodig fras överskuggar detta lila..och lägger på minnet sordin
ur lila hördes
-alla tycker att jag är jättefin
och jo det är faktiskt riktigt sant
Jag är Rosengårds sista blondin…

Inga kommentarer: