Fairytale gone bad ...

I vilket magnetfält har vi fastnat? Ännu en gång susar det runt i mun-o-media..
Jag blir så j-la förbannad! Sverigedemokrater, kriminella invandrargäng, rasistiska fotbollsklubbar skitskolor , borstahusare och socialfall.. Det är så vi är Landskrona...
ihopklumpade i nån äcklig sörja där ingen av oss finns var och en - efter sin förmåga,
sörjan har vare sig ansvar,möjlighet eller vilja..
Senaste utspelet kom från Kevin Amuneke. Vid gud hoppas jag att man inte går ut med sådant i media om det inte stämmer. Och om det är som han säger… undrar jag vad i hvete man sysslar med. För mig som på något vis känner mig engagerad i klubben låter det märkligt att en förening med en så stor andel tvåspråkiga medlemmar, både spelare och ledare, skulle kunna stå som exempel när man pratar rasism. Integrationsprojekt som prisats och studiebesöks från när och fjärran verkar också vara ett konstigt verksamhetsval om dessa tankar var föreningens.
Även en fotbollsförening består av individer.Risken att någon i en förening, oavsett vilken, har en ickedemokratisk människosyn skiljer sig säkert inte från förekomsten i samhället övrigt.
Men…
Inte på något vis har jag förståelse för ett så lågt beteende som det Kevin berättar om och i min värld borde en sådan spelare aldrig mer få ikläda sig en randig roll. De personer som fått signaler och inte gjort..något… fy hundan!(tillrättalagd kommentar)
.. att sedan inte bemöta med annat än nedlåtande kommentarer kring vad man bör ägna sig åt är kanske inte varken klokt eller smidigt.. Affären Amuneke kommer nog att bli en långdragen och sorglig historia.
Från början var det en vacker saga om en pojke som kom över havet för att glädja oss alla med sin gyllene fot. I sällskap hade han sin bror som vi med glädje tog med i paketen.. Glada blev vi många gånger!
Någonstans på vägen hände saker vi utanför inte har en aning om.. Det vi hört handlar om mål-pengar , brutna ekonomiska avtal och nu också om rasism .
Det vi såg var en fot som inte längre satt på en lycklig pojke.
Allt som allt känns det som en fairytale gone bad.. En riktigt bitter smak lämnar den… Jag hoppas av hela mitt randiga hjärta att alla stenar vänds upp och ner och allt s..t rensas ut en gång för alla.. för klubben vi pratar om är min..och kanske din..och många andras.. en hel del av dem heter inte Jönsson och kan fler språk än jag. Men nånstans i allt vårt olika är det klubben-det randiga hjärtat- som förenar oss..
Och från mig och mitt önskar jag att den gyllene foten åter kan sitta på en lycklig pojke ..eller man. Och måtte den /de spelare som med sitt agerande svinat ner den randiga klubbens rykte ständigt snubbla om skosnörena!