Det var en gång ett barn som hette Britt-Ahmed.Detta barn var nyinflyttat i Stadsdelen och skulle alltså byta skola. En tidigare lärare hade fastställt diagnosen NTV..Normal Tills Vidare, och Britt-Ahmed såg fram emot både det ena och det mesta. Detta positiva barn hade av omsorgstagande föräldrar redan tidigt anmälts till stadens läroanstalt Den Möjliga Skolan och hade nu beretts plats.Britt-Ahmed vandrade den första av terminens skoldagar ,glad i hågen, mot sin nya skola.Vart den låg var inte riktig bekant men det var ett tryggt barn med gott lokalsinne så hur svårt kunde det vara?
Britt-Ahmed stannade till vid den gula tegelbyggnaden på Stressvägen och frågade Är det här den möjliga skolan? Nej snäste den pressade stressade pedagogen, som dignade under en arbetsbörda tung som tanken. Du har bestämt gått fel!Tack ändå, sa Britt-Ahmed och fortsatte sin vandring. SKOLA stod det på den stora byggnad som tornade upp sig vid horisonten. Väl framme sa Britt-Ahmed som tidigare:Är det här den möjliga skolan?Kan jag aldrig tro. Vad är det för nymodigheter nu igen? sade den rödblommige rastvaktande pedagogen samtidigt som han höll ett sprattlande barn under varje arm. Men vi har visst nåt möte på onsdag så kanske… men jag har inte läst all min post. Det är ju så mycket nuförtiden.
Britt-Ahmed stannade till vid den gula tegelbyggnaden på Stressvägen och frågade Är det här den möjliga skolan? Nej snäste den pressade stressade pedagogen, som dignade under en arbetsbörda tung som tanken. Du har bestämt gått fel!Tack ändå, sa Britt-Ahmed och fortsatte sin vandring. SKOLA stod det på den stora byggnad som tornade upp sig vid horisonten. Väl framme sa Britt-Ahmed som tidigare:Är det här den möjliga skolan?Kan jag aldrig tro. Vad är det för nymodigheter nu igen? sade den rödblommige rastvaktande pedagogen samtidigt som han höll ett sprattlande barn under varje arm. Men vi har visst nåt möte på onsdag så kanske… men jag har inte läst all min post. Det är ju så mycket nuförtiden.
Vårt Genusbarn bestämde sig vid denna punkt i samtalet för att gå vidare. I hörnet stod en skolbuss. Går den här bussen till den Möjliga Skolan?Busschauffören skakade på huvudet, men kanske bara för att han just blev träffad av ett bananskal som en pricksäker bussåkare kastat.
Nu kände Britt-Ahmed sig nästan uppgiven. Men tog istället tog upp sin mobil och tryckte på låsknappen för att kunna ringa föräldrarna och få råd. I samma ögonblick som den lilla nyckelsymbolen trycktes in, uppenbarade sig en vääldig figur, iklädd mantel.Britt-Ahmed blev både rädd, förvånad och glad på samma gång.Visst var det SuperPedagogen som pappa Ibrahim och mamma Eva ofta pratat om. Din önskan är mitt samhällsuppdrag. Fast nedskärningar har gjort att dina 3 ursprungliga önskningar nu bara är till antalet 2, sade den strålande SuperPedagogenJa, men jag vill ju egentligen bara hitta den möjliga skolan sa Britt-Ahmed Det är ju enkelt sa SuperPedagogen
Alla skolor är möjliga skolor om man bara fyller dem med motivation, entusiasm, kunskap och färdigheter som man har nytta och användning av senare i livet. Vill du verkligen inte önska dig något mer?Jo, det ville nog vår gode Britt-Ahmed, men se det
- det är en annan historia.
Tack Lova för att jag fick använda din fina bild!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar