sen en vecka tillbaka.. liten resereflektion till den som tyar.
Efter 10 timmar i lilla jumbojeten fick vi vår 800krtransfer till ett styck hotell. Så långt gott och väl. På tjocka vader krånglade vi oss ur, den av lukten att döma, fotogendrivna lilla bussen. Härligt! Ett fint regn och 30 grader kombinerat med fågelsång och en rejäl vinterduffel . Svårt att toppa!
Visserligen fick vi sedan byta till en annan liten automobil och åka till ett annat hotell, rätt hotell, men åka fick vi. Öst är öst och väst är väst.
Guiden Johan, för dagen med ett för honom obekant bläckstreck i pannan, hälsade oss, familjen, och en mängd andra vintervita blommiga badshortsherrar och sarongtöser välkomna på bästa suntripmanér. Han radade rutinerat upp alla de fantastiska utflyktsmål och aktiviteter som han av en händelse kunde erbjuda oss att uppleva mot en smärre (nåja) summa penningar. De i sällskapet som förmodligen även köpt dammsugare av dörrknackare och hade medlemskap i hästbokklubben Pollux samt prenumererade på såväl Damernas Värld som Motormagasinet, handlade utflykter så det stod härliga till.
Den avdufflade hustrun, jag, höll en låg profil och samlade istället flocken, manade till lugn och intog läge sol, stol & pool. Likt klubbade älgar låg vi sen där, denna seneftermiddag som i det land vi lämnat ännu hade 6 timmar på sig att hinna fram . Solen höll sig bakom och bakom är ibland även vissa soldyrkare. A whiter shade of pale skulle komma att bli en smärtsam nyans av färgen röd
Medan andra försvann på tvålkarvning, vattengympa, elefantridning och såg dresserade apor bära kokosnötter gjorde vi det där andra. Ingenting, baravara, koppla av, relaxa, softa, chilla – bara ligga stilla, korsord paraplydrink och kallsup.
Hotellet erbjöd böcker på alla möjliga språk och kulturellan fick fatt i ”Den sjätte natten av Annika Bryn. Efter 370 lästa sidor i en helt ok bok visade det sig att någon annan också fått tag i den. Slutet gott… inte vet jag. Det saknades nämligen..lange nase!
Men Little Gerhard var på Ricos pizzeria, En man med AIK-tatuering simmade ideligen stirrande förbi vår Landskrona BoIS handduk, många talade finska och jag insåg att jag trots allt hade tur. Tänk om jag talat finska! Jag hade inte förstått ett dugg. Och AIK… goes without saying. Det ska väl vara Little Gerhard då. Det hade kanske varit ett par skor att gå i. Framleva sina dagar bland oerhört vänliga människor ,sol och värme, god mat och singhalongöl mot att sjunga en stump bland tvålkarvningströtta turister samt apdressyrsfluktare i olika nyanser av rött
Kanske kunde man ha det värre.
På den sjunde dagen vilade vi. På den åttonde drog jag fram duffeln, ställde kosan mot sweet home L-A. Nyladdade batterier. Och flygplatsen var öppen. Ett i-landsöde inte alla var förunnade. Även om jag missat ett julölstest, några föreläsningar som jag istället får i nacken samt snöyra var det rätt gott där borta. Kranvatten och trådbussar, ett språk som jag förstår och ansikten jag känner igen är dock inte ett dugg sämre. Demokrati är underskattat . För givet tar vi våra rättigheter, möjligheter och åtminstone individuellt utvalda skyldigheter. Ännu en gång bekräftas det jag redan visste. Fy hundan vad vi har det bra. Allihopa! Du också.
Veckans pluss. Projekt Landskrona CD:n . Köp den! Ingenting går upp mot Landskrona. Kan vi hoppas på en ny jultradition?
Negg of the week: Kulhål i stadsvapnet. Hur tänkte man? Tänkte man? Vad gör detta fantastiska utspel för oss, taxeringsvärden? För nysatsningar och visioner.. och framtidstro?
… ni måste skoja!
